Brev



Hej Pappa.
Anledningen till att jag skriver till dig och inte hör av mig på annat sätt är för att jag har tagit beslutet att bryta med dig och mina halvsyskon.
Jag har aldrig känt mig som en del av familjen, jag har alltid upplevt att jag fått reda på saker sist eller blivit helt utesluten. Jag har alltid känt mig mindre värd jämfört med xxxx, xxxxx och xxxx. Jag har försökt att skapa en relation till dig flera gånger men tycker fortfarande att jag inte riktigt känner dig eller direkt vet något om ditt liv. Ännu mindre vet du om mig. Jag har försökt att glömma och förlåta många saker med hjälp utav kuratorer och psykologer men jag får ändå ångest varje gång vi pratar. Du har inte varit någon pappa till mig mer än det biologiska bandet. Du har inte visat intresse för mig eller mina barn, du har bara ställt krav att jag ska höra av mig med jämna mellanrum.

Jag har alltid varit rädd för att visa mig svag inför dig, just därför kan jag ha undvikit att höra av mig till dig i perioder. Du har svikit mig så många gånger genom åren som gått vilket har resulterat i att jag har svårt att lita på människor.

Jag har väntat i över 10 år på att du ska berätta för mig att du och xxx gifte er. Jag har vetat om det hela tiden, men jag har aldrig fått höra det från dig. Jag väntade i flera månader på att du skulle berätta att ni skulle få barn, det fick jag veta från dig sist av alla. Jag visste långt innan. Jag är din dotter men ändå visste hela släkten om det före mig!
Nu har jag väntat i flera veckor på att du ska berätta att eran son är född, men det har inte varit ett ljud.

Jag är besviken, arg och sårad över att ständigt vara utanför. Jag vill inte känna så mer, jag vill slippa den ångesten jag känner inför att ha kontakt med dig och syskonen.
Jag har en egen familj, jag är lycklig i mitt liv och jag känner mig redo att klippa banden. Något jag har övervägt i över 10 år.

Jag ber dig därför att inte kontakta mig mer. Jag vill inte heller att xxxx, xxxxx, och xxxx kontaktar mig mer. JAg har inte varit en del av xxxxx släkten på snart tjugo år och nu är det dags att avsluta.

All lycka till dig, xxx och eran son.

/Malin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0