Dag 07 – Vänner
Jag är inte en sådan person som har många vänner, och det passar mig utmärkt.
Den absolut viktigaste vännen i mitt liv är Robert. Vi träffades genom mitt ex för cirka 11 år sedan, och ganska snabbt blev vi riktigt bra vänner. Under tiden då jag bodde i Herrljunga hade vi hysteriskt roligt ihop, hemmafester, fyllepromenader, monopolspel, filmtittande och många nattliga samtal. När jag flyttade ifrån Herrljunga var jag livrädd över att förlora min bästa vän, men han är den enda som stått kvar genom allt, som inte valde sida och som inte trodde på skitsnacket. Vi hörs av ofta, men tyvärr träffas vi inte så ofta som jag önskar längre. När vi väl träffas kan vi prata och skratta i evigheter och våra fester är fortfarande lika roliga. På tal om fest Robert, jag tycker det är dags snart! Nu är det länge sedan igen. :)
I Robert har man en sann vän, han säger vad han tycker, han stöttar när han behöver och han sätter även ner foten när han tycker att man går över gränsen. Jag kan inte tänka mig ett liv utan Robert i det och jag hoppas att vi aldrig hamnar i den situationen att vi måste välja bort varandra eller att något annat händer.
Här i Falköping har jag också en vän som betyder mycket för mig även om vi inte har varit vänner så länge. Malin - hon är totalt genomsnäll och jag tycker alltid att vi har roligt ihop. Malin är sambo med Tobias kompis Fredrik, och hon är tillsammans med Fredrik fadder till Meja. Världens bästa faddrar tror jag. :) Barnen tycker jättemycket om Malin och det är en vänskap jag värdesätter högt och hoppas att det aldrig kommer något ivägen för den.
Sen har jag fler vänner, men som inte står mig nära på riktigt samma sätt. I många utav fallen beror det på att vi inte hinner ses. Och så har jag mina hysteriskt roliga klasskompisar, utan de skulle 2 år vara så lång tid!
Något jag har lärt mig genom åren som gått är att jag väljer mina vänner med större omsorg nu än tidigare. Jag har haft vänner som jag trott stått mig nära, men som jag märkt under tiden som gått att det oftast handlar om envägskommunikation oavsett vad det handlar om. Jag ställer gärna upp på mina vänner, nära eller inte nära, men då förväntar jag mig att få samma tillbaka ifall jag hamnar i en sådan situation. Jag har hellre några få nära vänner, än 100 ytliga vänner!
Den absolut viktigaste vännen i mitt liv är Robert. Vi träffades genom mitt ex för cirka 11 år sedan, och ganska snabbt blev vi riktigt bra vänner. Under tiden då jag bodde i Herrljunga hade vi hysteriskt roligt ihop, hemmafester, fyllepromenader, monopolspel, filmtittande och många nattliga samtal. När jag flyttade ifrån Herrljunga var jag livrädd över att förlora min bästa vän, men han är den enda som stått kvar genom allt, som inte valde sida och som inte trodde på skitsnacket. Vi hörs av ofta, men tyvärr träffas vi inte så ofta som jag önskar längre. När vi väl träffas kan vi prata och skratta i evigheter och våra fester är fortfarande lika roliga. På tal om fest Robert, jag tycker det är dags snart! Nu är det länge sedan igen. :)
I Robert har man en sann vän, han säger vad han tycker, han stöttar när han behöver och han sätter även ner foten när han tycker att man går över gränsen. Jag kan inte tänka mig ett liv utan Robert i det och jag hoppas att vi aldrig hamnar i den situationen att vi måste välja bort varandra eller att något annat händer.
Här i Falköping har jag också en vän som betyder mycket för mig även om vi inte har varit vänner så länge. Malin - hon är totalt genomsnäll och jag tycker alltid att vi har roligt ihop. Malin är sambo med Tobias kompis Fredrik, och hon är tillsammans med Fredrik fadder till Meja. Världens bästa faddrar tror jag. :) Barnen tycker jättemycket om Malin och det är en vänskap jag värdesätter högt och hoppas att det aldrig kommer något ivägen för den.
Sen har jag fler vänner, men som inte står mig nära på riktigt samma sätt. I många utav fallen beror det på att vi inte hinner ses. Och så har jag mina hysteriskt roliga klasskompisar, utan de skulle 2 år vara så lång tid!
Något jag har lärt mig genom åren som gått är att jag väljer mina vänner med större omsorg nu än tidigare. Jag har haft vänner som jag trott stått mig nära, men som jag märkt under tiden som gått att det oftast handlar om envägskommunikation oavsett vad det handlar om. Jag ställer gärna upp på mina vänner, nära eller inte nära, men då förväntar jag mig att få samma tillbaka ifall jag hamnar i en sådan situation. Jag har hellre några få nära vänner, än 100 ytliga vänner!
Kommentarer
Trackback
