a new era, a new beginning

Helgen har gått för fort som vanligt, men det har varit en bra och ganska produktiv helg. Tavlan är klar och hänger uppe, blev lika fint som jag föreställt mig.

Nu på morgonen har jag varit och tränat, riktigt skönt att ha det avklarat på morgonen. Resten utav dagen ska ägnas åt organisationsteorier så jag är förberedd inför morgondagens föreläsning. Oehört skönt att kunna plugga på dagtid istället för sent på kvällar.

Förresten, jag har startat en lösenordsskyddad blogg där jag kommer skriva gamla minnen och väldigt mycket tankar som jag känner att jag inte kan skriva här. Jag vet inte än om jag kommer dela med mig utav lösenordet och adressen, men om ni är intresserade kan ni väl skriva här eller på FB till mig?

Här har vi varit uppe i två timmar, i alla fall jag och Meja. Alfons joinade oss en halvtimme senare och Tobias ligger fortfarande och sover. Hans tur att ha sovmorgon idag, och det känns okej för mig trots att jag somnade väldigt sent. Är nog oftast då som jag är som piggast.

Igår hade vi en bra dag. När jag vaknade vid 10-tiden satte vi direkt igång med städningen. Efter 2,5 timme var vi klara och hade duschat samt fått på barnen kläder. Då åkte vi till Skövde, där jag lämnade tillbaka ett par byxor som jag köpte tidigare i veckan. Tobias köpte ett par byxor och vi handlade lite mat till kvällen. Efteråt åkte vi hem till Tobias pappa och hans fru och fikade innan vi åkte hem. Väl hemma började jag laga mat efter ett recept som jag fick snabbt på telefon av mamma. Malin och Fredrik var middagsgäster och maten blev riktigt lyckad. Garanterat ett recept jag kommer göra igen. Vi hade sedan en lugn kväll i soffan tillsammans med våra gäster.

Idag är mina planer att göra klart min tavla och förbereda en matlista inför veckan. Vi kommer med andra ord ha en lugn och skön dag.
Nu är de första planerna att göra frukost!

Meja är förkyld, fast det är inte så illa att hon är tvungen att vara hemma, men jag har barnen hemma ändå idag i hopp om att de ska samla ihop lite sömn och energi. De har båda varit rejält trötta hela vecka, så de behöver verkligen vila. Meja har dessutom hostat mycket i natt och därmed sovit sämre. Jag hoppas vi har pigga och glada barn som är redo för förskolan på måndag igen.

Igår tog jag det lugnt hela dagen. Var bara ute en kort sväng på eftermiddagen med barnen. Jag märker dock hur lätt jag blir uttråkad när jag inte gör något på en dag. Så idag hoppas jag på en mer produktiv dag. Båten i huvudet är på stilla vatten idag i alla fall.

Vi såg ett väldigt intressant program igår kväll, Svensk Maffia på tv4. Missade du programmet så kolla reprisen eller om det går på tv4play. Onekligen sevärt!

Just nu skulle jag egentligen suttit på tåget till Jönköping för en föreläsning, men eftersom jag har känt mig typ full och sjösjuk sedan igår eftermiddag så bestämde jag mig för att stanna hemma. Jag vet inte om det är trötthet i kombination med för lite mat och vätska i kombination med stress som utlöst det eller om jag har fått ett virus som satt sig på balansen. Jobbigt är det i alla fall. Tur det bara är en föreläsning jag missar, jag kan ändå läsa mig in på det här hemma.
Nu ska jag dock lägga mig i soffan och vila en stund.

Jag borde känna mig motiverad till att plugga den här kursen. Men ah, det går trögt. Har en artikel vi ska läsa tills imorgon och det gäller att vara förberedd eftersom det finns en chans att vi i gruppen får redovisa den. Jag sätter en tjuga på att vi kommer få göra det.

Jag har fått nåt vettigt gjort i alla fall, sökt sommarjobb. Vore skönt att ha det färdigt och veta vart man ska jobba.

Nej, nu ska jag läsa artikeln så jag kan hämta mina barn om en och en halv timme.

Det har varit lite jobbigt för Meja att blir lämnad nu i veckan. Oavsett om det är på förskolan eller om någon utav oss skulle iväg och göra något. Då blir hon jätteledsen, helt förtvivlad. Igår hade hon varit så ledsen och hängig att de hade tänkt att ringa efter Tobias, men så hade det blivit bättre efter att hon hade fått vila.

Idag tog vi god tid på oss vid lämningen, det är fördelen de dagarna jag läser hemma, jag behöver inte stressa med lämningen. Vi pratade, kramades och hon fick sitta en stund i frökens knä medan jag var kvar. Sin kanin kramar hon och tutten fick vara kvar. Alfons var med inne på avdelningen och när jag skulle gå över och lämna honom så ville han stanna hos Meja så hon inte blev ledsen. Han är så duktig och snäll mot sin lillasyster. Så båda två lämnades utan gråt idag och det känns skönt.
Jag har sagt att de ska ringa utan tvekan om det skulle vara något, eftersom jag ändå är hemma och läser så kan jag hämta henne.

Idag är annars planerna att läsa en artikel som vi eventuellt ska redovisa imorgon, samt förbereda litteratur inför det inviduella arbetet och grupparbetet. Den här kursen verkar riktigt intressant och inte alls en flum kurs som jag har hört från många andra. Skönt med tydliga direktiv, skönt att få välja gruppindelning själv, och skönt att läsa något intressant.

Det är jävligt mycket känslor som snurrar runt nu. Jag har längtat efter att ha barnen på förskolan, men samtidigt känns det helt konstigt att inte ha båda hemma eller Meja hemma. Men det är en vanesak.

Vintern tär hårt på mig i år. Jag är konstant trött trött trött. Och allt känns bara jobbigt. Jag är omotiverad att plugga, jag är omotiverad till att inte vara hemma och så vidare och så vidare. Jag hoppas allt släpper snart, att jag hittar motivation till skolan, även om det är tråkiga kurser framöver. Det är bara två år kvar, och två år utav livet är inget. Sedan kommer jag alltid att få vara hemma med mina barn och min man när jag inte jobbar. Jag kommer förhoppningsvis inte vara ofokuserad och en tråkig mamma.
Praktiker kommer allt närmare. Om 10 veckor har jag börjat. Det ska bli kul, men samtidigt känns det tungt att behöva lämna allt hemma. Men jag ser fram emot att lära mig massa saker, att få patienter att ta hand om, att prova på mitt blivande jobb. Men åh va jag kommer sakna min familj! Som tur är så kommer de kunna komma och hälsa på mig när jag inte har möjlighet att komma hem.

Har jag fått göra allt rätt, så hade jag pluggat innan barnen kom. Jag älskar dom över allt annat, men det tär på mig och det tär på relationen till barnen att plugga. Jag hoppas att de kommer förstå längre fram att det är för deras skull jag utbildar mig, för att få ett bra jobb och för att ge dom den bästa framtiden som är möjlig.

Nu ska jag sova och ladda inför morgondagen. Klockan ringer 05.30, barnen väcks vid 06 om de inte redan är vakna, 07 lämnas de på förskolan och 07.40 åker jag till Jönköping.

Helt tomt här hemma. Barnen är på förskolan och det känns skitkonstigt! När vänjer man sig? Jag hoppas det går fort, för som det är nu käns det bara mysko. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig för, eller vad jag inte ska ta mig för. Det är skönt att de inte går långa dagar i alla fall, klockan 14 ska dom hämtas!

Jag har förberett inför kursstarten imorgon och sen ska jag iväg och handla samt köpa tågkort. Helt galet, jag ska åka ner ungefär 8 gånger på 4 veckor, alltså 2 gånger i veckan vad jag vet nu. Ett 30-dagars tågkort kostar 1100kr. Galet dyrt tänkte jag och kände att eftersom jag åker så sällan så måste jag ju tjäna på att köpa lösa biljetter. Bullshit! 8 biljetter till Jönköping kostar mig över 1800kr! Där kan man snacka om galet dyrt!!!

En annan galen sak, om 10 veckor är jag ute på praktik nu. Vart tar tiden vägen?! Hoppas hoppas hoppas jag hamnar i Jönköping och att jag och Lina kan bo ihop!

Sitter och försöker söka jobb inför sommaren, allt går bra tills jag ska få ihop det personliga brevet! Det är ju ap-svårt! Vad skriver man? Vad skriver man inte? Phu.

Tur jag har Robert som är något utav en expert på det här, så han kan läsa igenom det innan jag skickar in det. Vad skulle jag göra utan honom?

Hela helgen har varit fylld utav irritation. Jag som skulle samla energi inför nästa kurs har visserligen vilat hela dagen igår men ändå gått med irritationskänslor inom mig.
Det hela började i fredags efter tentan, jag var så jäkla missnöjd med min prestation. Jag är osäker på om jag klarade den vetenskapliga tentan, och detta på grund över att det var två frågor som gav mycket poäng, två frågor som jag hade svårt för på grund av att jag läst lite om just detta. Statistiken gick bra, den känner jag mig övertygad om att jag klarat, men jag hade hellre haft omtenta på den än den vetenskapliga.
Detta resulterade i alla fall i att jag var på dåligt humör hela kvällen, trots Tobias försöka att få mig på bättre humör.

Igår vaknade jag halvt däckad utav förkylningen, halsen gjorde rejält ont och huvudet hade jag konstant ont i hela dagen. Vilade och sov mycket, och på eftermiddagen fikade vi med glass, vilket gjorde halsen lite bättre så jag i alla fall orkade vara uppe resten utav dagen.
Idag är jag fortfarande förkyld och det irriterar mig som fan! Jag hade planerat att äntligen dra igång träningen imorgon, men om jag fortfarande är förkyld vågar jag inte. Risken är ju att det bara blir värre.

För tillfället är jag så jäkla less på att plugga och det känns inte alls uppmuntrande att ha två år kvar. Jag skulle så gärna jobba istället, jag tror att det skulle ge mig mer i nuläget. Men jag tänker inte hoppa av, en termin kvar sedan får jag lite ledigt och får jobba. Förhoppningen är att allt blir bättre nu när barnen går på förskolan heltid och jag verkligen kan ägna mig åt skolan på vettig tid.

På tal om förskolan, inskolningen av Meja har gått jättebra. Igår var hon själv mellan 09-13.30 och det hade gått utan problem. Bakslag kan komma när som, men det känns skönt att veta att hon trots allt känner sig trygg med lokalerna, pedagogerna och de andra barnen. Nu de första två veckorna kommer barnen att gå ganska korta dagar, hämtar oftast runt 14-15 på eftermiddagen, medans lämningstiden är konstant 07 oavsett om jag ska iväg eller läsa hemma. Jag har valt att ha så tidigt, för att det inte ska bli något som är bestående i början. Rutiner är bra. :)

Idag jobbar Tobias till 18 och vi andra har inte några planer för dagen.

I eftermiddag sitter jag inlåst igen, med två tentor framför mig. Det känns fortfarande okej, jag är lugn. Lite trist att skriva en tenta en fredagseftermiddag, men å andra sidan så vet jag att jag är mer vaken då än nu så det kanske bara går bättre.
Ska strax åka och lämna barnen på förskolan. Sedan hem för att duscha, göra mig i ordning, bläddra i papprerna och packa ihop det som ska med. Ska låna ut lite anteckningar och böcker till vänner som ska skriva omtentor. Är bara glad över att kunna hjälpa till.

Efter tentan ska jag dock och handla. Allt ekar tomt här hemma och jag tror inte att Tobias är så sugen på att göra det med två barn i eftermiddag. Men jag hoppas att han röjer av lite här hemma. Plockar ordning och dammsuger. Vore oerhört skönt att slippa göra det imorgon och på söndag ska han tydligen in och jobba hela dagen. Det är jag inte det minsta glad över, framförallt inte med tanke på att vi knappt har pratat med varandra på två veckor på grund av jobb och tentaplugg. Men men. Han är ledig måndag och tisdag istället, men han verkar ha glömt att jag inte är ledig på veckorna längre. Jaja. Det löser sig.

Nu ska jag klä på mig och se till att barnen får på sig ytterkläder.

Igår tog mina älskade ungar sovmorgon till 07.45, det blev väldigt stressat innan vi kom iväg, men hjälp vad skönt det var att få sova. Jag som dessutom numera sitter uppe en bra bit in på natten för att plugga blev riktigt glad. Idag hade jag önskat en lika lång sovmorgon, eller ja, det hade räckt att gå upp vid 07. Men icke, idag slog de upp sina blå vid 05.

Hade tänkt att läsa lite under morgonen, men så fastnade jag här.

I alla fall, varje ledig minut måste idag ägnas åt att repetera och repetera. Men ja, det känns inte omöjlgt. Och jag känner mig ganska så lugn nu.

Nu ska vi snart göra oss i ordning för förskola, idag får vi äntligen åka våran bil. Den har varit på lagning i två dagar och ja, det blev en dyr historia. Men samtidigt så måste bilen vara hel!

Det börjar kännas okej. Jag har koll på vad som innebär vad, däremot har jag dålig koll på när jag använder vad. Men det kommer jag nog få ordning på. Ska bita tag i instuderingsuppgifterna nu under kvällen. Men nu börjar jag känna att det finns hopp för att jag klarar tentorna på fredag.

Alltså, det känns som om allt tar evigheters evigheter men det är väl så när man skriver och skriver. Alla dessa anteckningar man samlar på sig innan en tenta, det är ju galet!
Jag börjar känna att den vetenskapliga delen kommer jag nog klara, men statistiken är osäker. Allt är fortfarande väldigt oklart och jag kommer behöva många timmar till med den.

Just nu håller jag på med instuderingsfrågorna inom det vetenskapliga och efter det blir det full fokus med statistiken. Jag vill verkligen INTE gör om de här två tentorna.

Tur facebook finns förresten, så man kan ta en paus ibland. :)

Nu kör vi. Tentaplugg resten utav dagen.

Idag har tiden verkligen inte varit min vän. Den har rusat förbi! Men, jag har än så länge fått fem-sex timmar effektiv pluggtid och det är ju absolut bättre än inget. Men det är nog ingen som kan ana vilken tid det tar att föra alla anteckningar och läsa allt som ska läsas. Oerhört mycket tid.

Jag känner mig inte jättestressad, när jag tänker på statistiken får jag lite panik, men det ordnar sig nog det också.

Alfons har jag knappt hunnit träffa idag. Vi fikade ihop förut, sen somnade stackaren 17.30 efter ett bad. Men det blir bättre efter tentan på fredag och det är skönt att veta att han har det bra på förskolan och tycker det är roligt.
Tobias är utanför och byter bil. Våran ska äntligen lagas imorgon, lär bli svindyrt men det är ju nödvändigt att ha fungerande bromsar.

Jag ska återgå till läsandet en stund till.

Meja var lika glad idag när vi kom till förskolan som förra veckan. Idag fick hon vara ensam med fröknar och barn ute, vilket hade gått bra. Vädret är dock inte det bästa idag, isgata och blött. Men hon kämpade på trots en del vurpor. Inne var hon väldigt skeptisk mot en pappa som var där och skolade in och satt mest i mitt knä under tiden. När de hade gått hem började hon leka. Tyvärr är hon väldigt skeptisk och lite rädd för andra män än några speciellt utvalda. Jag hoppas det släpper allt eftersom.

Nu blir det hårt tentaplugg, bara fyra dagar kvar.

Jag är så jäkla trött nu så det är riktigt jobbigt att läsa. Men jag måste. Tobias och barnen är och hälsar på barnens farmor. Jag hoppas verkligen att jag får sova ordentligt i natt så jag orkar köra ett maraton med läsningen imorgon, men jag ger inte upp än för idag. Desto mer som blir gjort, desto bättre är det.

I natt har jag sovit två timmar, så jag borde egentligen vara helt död. Men det kändes ändå inte hopplöst när Alfons väckte klockan 06. Jag hade tänkt somna om i soffan, men jag bestämde mig för att läsa lite istället. Så det är vad jag ägnar mig åt såhär tidigt en söndagsmorgon.

Tobias är som sagt iväg och åker lastbil och nu under förmiddagen ska jag och barnen åka till min mormor. Har inte varit där på evigheter så det passar ju bra. I eftermiddag/kväll ska jag fortsätta med läsandet och tentan känns inte längre omöjlig. Men paniken kanske kommer åter när jag börjar titta på statistiken.

Jag är inte en sådan person som har många vänner, och det passar mig utmärkt.

Den absolut viktigaste vännen i mitt liv är Robert. Vi träffades genom mitt ex för cirka 11 år sedan, och ganska snabbt blev vi riktigt bra vänner. Under tiden då jag bodde i Herrljunga hade vi hysteriskt roligt ihop, hemmafester, fyllepromenader, monopolspel, filmtittande och många nattliga samtal. När jag flyttade ifrån Herrljunga var jag livrädd över att förlora min bästa vän, men han är den enda som stått kvar genom allt, som inte valde sida och som inte trodde på skitsnacket. Vi hörs av ofta, men tyvärr träffas vi inte så ofta som jag önskar längre. När vi väl träffas kan vi prata och skratta i evigheter och våra fester är fortfarande lika roliga. På tal om fest Robert, jag tycker det är dags snart! Nu är det länge sedan igen. :)
I Robert har man en sann vän, han säger vad han tycker, han stöttar när han behöver och han sätter även ner foten när han tycker att man går över gränsen. Jag kan inte tänka mig ett liv utan Robert i det och jag hoppas att vi aldrig hamnar i den situationen att vi måste välja bort varandra eller att något annat händer.

Här i Falköping har jag också en vän som betyder mycket för mig även om vi inte har varit vänner så länge. Malin - hon är totalt genomsnäll och jag tycker alltid att vi har roligt ihop. Malin är sambo med Tobias kompis Fredrik, och hon är tillsammans med Fredrik fadder till Meja. Världens bästa faddrar tror jag. :) Barnen tycker jättemycket om Malin och det är en vänskap jag värdesätter högt och hoppas att det aldrig kommer något ivägen för den.

Sen har jag fler vänner, men som inte står mig nära på riktigt samma sätt. I många utav fallen beror det på att vi inte hinner ses. Och så har jag mina hysteriskt roliga klasskompisar, utan de skulle 2 år vara så lång tid!

Något jag har lärt mig genom åren som gått är att jag väljer mina vänner med större omsorg nu än tidigare. Jag har haft vänner som jag trott stått mig nära, men som jag märkt under tiden som gått att det oftast handlar om envägskommunikation oavsett vad det handlar om. Jag ställer gärna upp på mina vänner, nära eller inte nära, men då förväntar jag mig att få samma tillbaka ifall jag hamnar i en sådan situation.  Jag har hellre några få nära vänner, än 100 ytliga vänner!

Jag har suttit i tre timmar och läst och idag fungerar det riktigt bra. Även om jag sitter i soffan med barnen runtomkring mig så funkar det riktigt bra. Det känns skönt. Det är fortfarande en hel del att läsa, men jag kommer ju närmare hela tiden. Förhoppningen är att jag ska få klart det vetenskapliga under helgen och sedan gå på hårt med statistiken som jag fortfarande inte ägnat en enda minut åt.

Dock har jag sovit konstigt i natt så jag har väldigt ont i vänster sida av nacken och vänster axel. Har jag tur får jag massage av Tobias ikväll så blir det bättre.

Imorgon ska Tobias åka en rutt med lastbil och är borta hela dagen. Det händer spännande saker för honom nu och jag blir så stolt! 
Jag och barnen ska passa på att åka till Lidköping för att hälsa på mormor imorgon.

Nu ska jag fortsätta läsa!

Idag på inskolningen gick det lika bra som de andra dagarna. Barnen har varit ute och lekt och efter fruktmellanmålet lekte de inne. Alfons har lite svårt för att jag är där, han vill gärna ha min kontakt och besväras lite utav min närhet, men det är ju snart över.

En stund innan vi skulle åka hem tyckte fröknarna att jag kunde testa att lämna Meja. Så jag gick därifrån i 10 minuter, hon var väldigt fundersam i början och har tittat lite efter mig, men sedan hade det gått bra.
När jag kom tillbaka åkte vi hem och Meja somnade gott.

Jag har äntligen fått min kaffeleverans så nu har jag fått kaffe och ska plocka fram böckerna och se till att utnyttja tiden när Meja sover. Väntar även på att nån service kille ska komma och fixa våran tvättmaskin som inte fungerat på hela veckan. Nu man har upptäckt hur beroende man blivit utav diskmaskinen.

Jag hamnade lite efter i min 30-dagars utmaning, men nu är jag back on track!

Om det här vore min sista dag skulle jag:

• Kramas och pussas med barnen så mycket som möjligt.
• Leka!
• Äta så mycket choklad att jag till slut mår illa.
• Pussas och kramas med Tobias.
• Ringa till alla jag tycker om, och berätta just det.
• Spela hög musik och njuta av livet.

Men det är ju en fördel att man inte vet vilken som är ens sista dag, för jag kan tänka mig att det är oerhört ångestframkallande och många tårar skulle fällas.

Veckan har gått i en rasande fart och nu är det fredag. I natt har jag sovit gott och huvudvärken är än så länge borta. Däremot var jag riktigt trött när Meja vaknade 05.30, men vid 06 skickade jag upp busbarnen för att se på barnprogram medan jag låg kvar i sängen i nästan en timme till. Meja var inne och kollade till mig var 5:e minut, men jag fick sova och vila lite till i alla fall. Det gjorde nog underverk för mig.

Misstänker att det är stressutlöst trötthet och huvudvärk. Fast dessvärre blir det en ond cirkel när jag blir orkeslös och får huvudvärk, då blir jag ju ännu mer stressad för att jag inte orkar läsa. Men idag hoppas jag att jag har tillräckligt med energi efter inskolningen för att läsa ett par timmar när Meja sover.

Igår var hon med ute på förskolan. Hon hade jätteroligt, gick omkring och pratade med barnen, lekte med snön och åkte pulka. Alfons var jätteförvånad över att jag var där och kunde inte riktigt förstå varför. Han ropade på mig flera gånger, och ville hellre leka med mig. Men det är ju bra att han har nytta utav att jag är där också. :)

Idag har vi varit på seminarie hela eftermiddagen. Vi fick opponering på våran rapport och opponerade på en annan rapport. Den opponeringen vi gjorde var inte svår, det var lite jobbigt eftersom deras rapport innehöll många fel så vi blev väldigt kritiska. Men det löste sig, och vi gjorde ett bra jobb. Vi fick lite kritik, men det är snabbt åtgärdat. Att få kritk är något man får räkna med, man får se det som att lära sig.

Dessvärre satt min migrän kvar sedan igår, så det var jobbigt att koncentrera sig och orka lyssna. När jag kom hem nu ikväll tog jag mina migräntabletter och la mig i soffan, så nu känns det bättre. Är tung i huvudet och trött.

Imorgon är sista inskolningsdagen och dagisdagen för veckan och det ska bli skönt med helg även om det innebär tentaplugg för min del. Förhoppningsvis kommer jag ha mer energi för att orka läsa.

Jag vill genomföra förändringar, bestående förändringar. Jag vill vara mer motiverad och inte så jäkla feg. Att våga ta klivet, att våga ta plats.
Men framförallt behöver jag en berocca tablett, är så jäkla trött och har varit så i över en vecka. Trodde först att det berodde på svårigheter att sova, men i natt har jag sovit bra men är ändå lika trött.

Har inte gjort några uppdateringar på ett par dagar. Designen har strulat så jag plockade bort den och la in en tråkig istället.

God morgon. Fast den är inte god. Det är en "merdödänlevande" morgon.
Meja vaknade 23.15 igår kväll och somnade inte om förrän klockan var 02. Och jag kan aldrig somna med hon ligger och vrider och vänder på sig i evigheter, så ni kan ju tänka er hur pigg jag var när Alfons vaknade 06.30. Jag kunde skicka upp honom till barnprogrammen och så fick jag sova en timme till bredvid Meja.
Men trött ja, det är nog bara förnamnet.

Om två timmar får vi lekbesök, och jag ska innan dess slänga ihop en sockerkaka. Något mer avancerat orkar jag mig inte på. Sedan hoppas jag att jag är lite piggare efter en dusch för just nu är det till och med jobbigt att skriva på datorn.

I övermorgon är det dags. Meja börjar skolas in på förskolan. Det känns fortfarande avlägset, men samtidigt spännande. Tiden har gått fort, och det hade varit skönt att stoppa tiden ett tag och fortfarande hinna njuta av min lilla bebis.
Inskolningen oroar mig lite, hon är inte lika självständig som Alfons var och hon har svårare att ty sig till andra vuxna än vad han hade. Men jag vet med mig att så länge jag litar på pedagogerna och inte är för påstridig på Meja så kommer det gå bra.

Tobias har precis gått och lagt sig. Jag sitter framför en film och fyller i min almenacka och försöker organisera de två kommande veckornas skolarbete. Är mycket som ska göras, men jag får nog ordning på det.

Tobias jobbar maratonpass idag, dvs 06-18. Har vi tur kommer han hem en eller två timmar tidigare. Men det länns okej. Jag ska plocka ordning leksaker, dammsuga och torka av golven. Förhoppningsvis får jag Alfons att inse att han behöver hjälpa till. Sedan behöver jag märka klart barnens kläder, det är när man håller på med sådant man inser hur mycket kläder de två ungarna har.

För övrigt känner jag mig lite stressad över skolan, men det som nog är mest frustrerande är att jag har jävligt svårt att ta tag i det. Men imorgon måste jag. Jag måste!

Hoppas du har en fin lördag!

Är det någon som är här när det är dags för middag eller lunch så får denne ta del av våran extremt kulturella vardagsmat, dvs makaroner och köttbullar, spagetti och köttfärssås, pannkakor osv osv.

Är det däremot så att jag/vi bjudit hem någon så är tacopaj en favvorit, eller något kött tillsammans med klyfpotatis. Tacos är också en favorit.

Tycker det är roligt att laga mat, men för det mesta anpassar vi oss efter barnen och då är kravet att det inte ska vara för starkt, gå relativt snabbt och vara enkelt.

Mina föräldrar. Min mamma är 51 år gammal och bor med sin sambo Lars-Göran på Tjörn. Där bor de på landet, med hästar, hundar och katter. Mamma jobbar som sjuksköterska på en hjärtmedicinavdelning på Kungälvs sjukhus.
Hon är född i Ljusdal i Hälsingland men uppväxt i Lidköping. Hon fick mig när hon var 24 år gammal och jag är hennes enda barn.

Min pappa, han vet jag inte så mycket om egentligen. Han är 11 år äldre än mamma, har fyra andra barn med olika mammor varav den senaste fick han förra året. Jag ser honom inte som en pappa, han har aldrig funnits där för mig och inte varit intresserad av varesig mig som person eller min uppväxt. I oktober tog jag beslutet att bryta med pappa och det är inget jag ångrar.

Min mamma har nästan ensam tagit hand om mig hela livet och jag är så tacksam för henne. Hon är världens bästa mamma och mormor!

Idag måste jag återuppta läsandet. Usch, det känns omotiverande till tusen, men samtidigt vet jag att jag kommer bli extremt stressad om jag inte tar tag i det nu.
I eftermiddag ska vi iväg till släktingar på ytterligare en julfika. Tur att mitt hälsosamma liv inte börjar förrän nästa vecka...

Ha en fin dag!

Min första kärlek.

Min riktiga första kärlek var när jag var runt 13-14 år, jag träffade då en kille på nätet. Niklas som bodde Södertälje. Han var något år äldre än mig tror jag och vi pratade i telefon och skickade brev till varandra varje dag. Vi träffades första gången i Karlstad när jag var där och hälsade på min moster med familj, vad han gjorde där har jag inte en aning om. Vi blev i alla fall helt galet kära och träffades en gång i Stockholm och en gång var han nere och hälsade på mig.
Jag kommer dock inte ihåg om vi överhuvudtaget ansåg oss vara ett par, eller om vi bara flirtade. Men efter ett år så rann det ut i sanden, och han skaffade en flickvän i Södertälje istället.

Det var nog ingen vidare kärlek, men så är det väl att vara tonåring?
Den första personen jag älskade var dock mitt första "riktiga" förhållande.

Presentera sig själv är ju alltid svårt, men jag ska göra ett försök.

Jag föddes den 3dje oktober 1984 i Lidköping, vilket ger resultatet att jag alltså blir 27 (!!!) i år.
Jag har på min pappas sida tre äldre halvsyskon, inga som jag har kontakt med idag, men en utav systrarna bodde jag tillsammans med i 10 år.
Under de första åren av mitt liv bodde vi i Järpås utanför Lidköping, för att sedan flytta till Kvänum och Hudene utanför Herrljunga. När jag var 10 år skildes mina föräldrar och jag flyttade med min mamma till Herrljunga. Jag började där i ny skola och fick nya kompisar. Har aldrig varit den populära i skolan, men heller inte direkt mobbad.

Under högstadiet var vi ett tjejgäng som alltid hängde ihop, i skolan och ibland utanför skolan. När det var dags för gymnasiet splittrades vi. Jag och en annan tjej började läsa media tillsammans i Alingsås men eftersom jag hängde mer i pojkvännens el-salar än i min egen media-sal så fick jag i mitten av första terminen reda på att jag inte skulle få några betyg, och bestämde mig då för att hoppa av. Jag gick på IV resten utan första året, läste inga kurser utan var bara ute på praktik på ICA. Sedan började jag läsa media på en friskola i Göteborg. Passade mig utmärkt då det var på halvdistans och jag fick göra det som var roligast.
I ettan flyttade jag och min pojkvän ihop. Vi jobbade som DJ tillsammans och hade det bra.

I början utav trean flyttade vi isär och jag hamnade i Falköping. Här trivdes jag inte alls till en början, men ändå är jag kvar. Jag har gjort en sväng på Lärarhögskolan i Jönköping, komvux i Falköping och nu har jag till sist hittat rätt då jag läser till sjuksköterska i Jönköping.
I Falköping bor jag tillsammans med min man och våra 2 barn, de har ni ju hört talas om i bloggen. :)

Jag har få vänner, men de står mig å andra sidan nära och det passar mig bäst.
Jag försöker vara en vän som ställer upp när alla behöver det, lyssnar när vännerna behöver prata och hjälper när jag kan hjälpa.

Jag kommer köra på den här listan i en månad, dels för att ni ska lära känna mig bättre, dels för att jag har bloggtorka och dels för min egen skull. Häng på du också, och skriv en kommentar så jag kan följa din lista! Imorgon är första dagen!

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder

Om en vecka börjar Mejsan på förskolan. Spännande!

Idag ska jag försöka städa färdigt det som inte blev klart häromdagen. Mest dammsugning och lite småplock kvar. Sen i eftermiddag måste jag öppna böckerna till Vetenskaplig grundkurs om jag ska ha en suck i den tentan. Jag känner mig dock högst omotiverad! Men, för varje tråkig kurs som avklaras så kommer vi närmare examen om två år.

Igår eftermiddag åkte jag och Malin till Skövde en sväng. Fick tag i det jag behövde mest, märkpenna ifrån POP och en rånarluva till Alfons. Han använder den dock redan, och meningen är ju att han ska ha den utomhus för att slippa frysa om hals och kinder. Jag köpte även 3 Name It bodys till Meja, kalsonger till Alfons och en t-shirt till Meja.
Nu klarar sig ungarna ett tag.

Ha en fin dag!

Igår åkte julen ut med basta. Kändes skönt att igår kväll kunna se tv:n utan en stor julgran framför. Städningen blev inte helt klar, men det sista håller jag på och pysslar med nu medan barnen leker på Alfons rum. Jag dammsög upp alla jäkla granbarr i vardagsrummet, (blev en hel del då Tobias var tvungen att såga isär granen för att få ut den på balkongen) och när jag nästan är klar så visar dammsugaren att påsen är full. Konstigt tänker jag, då vi nyss bytte påse. Öppnar då dammsugaren och inser att påsen suttit fel och vi har granbarr i HELA dammsugaren. Då lät jag den stå och satte mig här istället.

Igår kväll fick jag lite panik över att det bara är tre veckor kvar tills tentan

Nytt år. Jul och nyår är över och vi ska viga dagen åt tvätt och storstädning.

God fortsättning på er!

Hoppas ni har vaknat utan världens baksmälla idag och känner er laddade inför ett nytt år?

Här har vi varit pigga och glada sedan imorse, kan bero på att vi inte drack mer än ett glas skumpa innan vi la oss efter tolvslaget. Det var ett fasanfullt skjutande av raketer igår kväll och i natt, jag har inte firat hemma på 4 år, så jag har inte varit medveten om hur illa det är. Meja vaknade av raketerna vid 21 och det var först vid 23 som vi fick henne att somna om. Då kunde vi äta en mycket sen middag.

På förmiddagen har vi röjt lite lätt, varit och handlat och sett på film med Alfons. Ska laga middag om en liten stund, vid 16 ska jag och barnen iväg till Tobias mormor och morfar för att träffa släkten och fika.
Tobias jobbar kväll även idag och även om det är tråkigt så får man se fördelen med att det är nyårsdagen och att han därmed tjänar mer. Imorgon är han ledig och den dagen ska vigas åt vårat hem. Vi har bokat tvättid i tvättstugan och ska tvätta allt samt städa bort julen. Jag tröttnar så oerhört fort på tomtar och tjaffs, så det är skönt att få bort det.

Ha en fin nyårsdag!