a new era, a new beginning

Hur länge ska 3 års trotsen hålla i sig? Är det verkligen meningen att det ska hålla i sig från 1 års ålder och framåt på obestämd tid? Vi kommer gå under. Hur orkar man egentligen? I våras var det slag och bråk med mig, nu är det bråk med alla i familjen. Jag fasar lite inför flytten, andra våning i ett trähus, hur mycket kommer inte den stackars grannen under oss få stå ut med? Jag vet inte hur jag ska få honom att lugna ner sig, det är ett enda kör från klockan 06 på morgonen till 19 på kvällen. Och han hörs, han dunkar, kastar leksaker och skriker högt.
Vi har kommit till en punkt där vi inte vet vad vi ska göra längre, våra gränser suddas ut allt mer och han tar över mer och mer. Ibland känns vi som en familj man sitter och tappar hakan över i "Nanny" på tv.

Idag ska han i alla fall till dagis och då blir det lugnt här hemma i 2 timmar, innan vi måste tillbaka och hämta honom. Tobias ligger däckad i sängen med feber och är därmed hemma idag. Jag brukar tycka att det är väldigt jobbigt när Tobias är sjuk, för enligt honom så havererar världen. Men idag gör det inget. Huvudsaken är att han får vila och blir frisk.

Idag måste jag för övrigt få tag i bvc, Alfons har en flåsa på lillfingret som han haft i flera månader och som jag känner att någon behöver kolla upp. Sen vetesjutton om jag inte ska prata med henne om våra problem igen. På familjecentralen kände både jag och Tobias att vi inte fick något gehör, så det kanske är en lösning att vända sig till bvc igen.