a new era, a new beginning

Jag såg nyss på statestiken att jag hade haft 35 unika besökare i söndags! För mig är det jättestort då jag normalt ligger på ca 10. :)

Det blev ingen promenad. Meja somnade i bilen och jag var kaffesugen så det blev soffläge för mig. Meja sover fortfarande, snart 1,5 timmar. Det är jättebra eftersom jag vet att hon sover dåligt på eftermiddagen när Alfons är hemma.

Idag hoppas jag på besked om inflyttning till nya lägenheten!

Jag hoppas att jag vinner denna svarta, då den skulle passa perfekt i våran nya lägenhet!

Gå in och tävla du också, tävlingen pågår tills ikväll!

Som mamma till två morgonpigga barn (vart har de fått den genen ifrån?!?!) så får jag acceptera att sömn är överskattat. Fast åh, vissa mornar vore det så oerhört skönt att få sova några timmar till än 5.30. Som idag, när jag kom ut till köket och såg att termometern visade 5 grader. Då ville jag verkligen krypa ner under täcket igen och somna om. Vart tog sommaren vägen?
Sista augusti idag, det borde fortfarande vara någorlunda varmt ute, men hösten kom för några veckor sedan. Jag gillar hösten, men även jag får nog erkänna att detta var lite väl tidigt. Framförallt upplever jag lite smått problem med att veta vad Alfons ska ha på sig de timmar han är på förskolan. Idag är det nästan läge för vantar, men jag har nyss lagt alla vantar i tvätten för inte trodde jag de skulle komma till användning redan!

Idag är Tobias frisk och kry igen och åter på jobbet. Han piggnade till rejält efter 13 timmars sömn, så det kan helt klart varit det som spökade och kroppen reagerade med feber.
Efter dagis ska jag och Meja nog ta en promenad när Alfons är på förskolan. Men det brukar vara svårt att motivera mig själv då, så blir den inte av då tar jag den ikväll om vi inte går ut alla i eftermiddag. De där timmarna är extremt sköna att ha hemma, och idag vore det lockande att sova en sväng med Meja.



En snöskottande Alfons känns inte långt borta längre...

I fredags kväll hälsade vi på Malin och Fredrik på kvällen. En trevlig kväll, som alltid med deras sällskap.

I lördags var hela familjen seg så vi kom inte utanför dörren förrän klockan var närmare 17 och då åkte vi bara till affären för att handla middag och lördagsgodis. När barnen hade somnat såg vi på New Moon som var minst lika bra som Twilight! Jag längtar redan tills Eclipse kommer ut på dvd.

Igår hade vi en lugn förmiddag och eftermiddagen var vi hos Tobias pappa och hans fru. Där fick vi middag och god efterätt. På kvällen fick dock Tobias feber och jag kände av min magkatarr. Som tur är hade jag några Omeprazol kvar hemma så idag känns det bättre. Tobias somnade tidigt och jag låg och läste i några timmar.

Alfons är nu lämnad på förskolan och Meja och Tobias sällskap i sängen. Tobias har snart sovit oavbrutet i 13 timmar, så om inte allt för lång stund ska jag försöka få upp honom så han får i sig lite mat, febernedsättande och vätska. Till skillnad från mig så sover han sig gärna frisk, men kroppen behöver ändå näring och vätska.

Idag har jag tänkt försöka ta tag i brevet som ska skickas till pappa. Men det är svårt. Jag har flera gånger formulerat det i hjärnan, men jag kommer inte längre. Jag känner dock att jag behöver få iväg det snart. Men det är svårt att bryta med en familjemedlem, trots att jag inte anser mig ha några skyldigheter gentemot honom eller någon annan av den familjen.

Hur länge ska 3 års trotsen hålla i sig? Är det verkligen meningen att det ska hålla i sig från 1 års ålder och framåt på obestämd tid? Vi kommer gå under. Hur orkar man egentligen? I våras var det slag och bråk med mig, nu är det bråk med alla i familjen. Jag fasar lite inför flytten, andra våning i ett trähus, hur mycket kommer inte den stackars grannen under oss få stå ut med? Jag vet inte hur jag ska få honom att lugna ner sig, det är ett enda kör från klockan 06 på morgonen till 19 på kvällen. Och han hörs, han dunkar, kastar leksaker och skriker högt.
Vi har kommit till en punkt där vi inte vet vad vi ska göra längre, våra gränser suddas ut allt mer och han tar över mer och mer. Ibland känns vi som en familj man sitter och tappar hakan över i "Nanny" på tv.

Idag ska han i alla fall till dagis och då blir det lugnt här hemma i 2 timmar, innan vi måste tillbaka och hämta honom. Tobias ligger däckad i sängen med feber och är därmed hemma idag. Jag brukar tycka att det är väldigt jobbigt när Tobias är sjuk, för enligt honom så havererar världen. Men idag gör det inget. Huvudsaken är att han får vila och blir frisk.

Idag måste jag för övrigt få tag i bvc, Alfons har en flåsa på lillfingret som han haft i flera månader och som jag känner att någon behöver kolla upp. Sen vetesjutton om jag inte ska prata med henne om våra problem igen. På familjecentralen kände både jag och Tobias att vi inte fick något gehör, så det kanske är en lösning att vända sig till bvc igen.

Regn, regn och återigen regn. Vädret har inte stor variation nu för tiden.

Idag har vi inga planer, det enda jag vet med säkerhet är att jag måste åka och handla. Bland det tråkigaste jag vet! Men mat behöver vi ju ha hemma. Skulle behöva röja här hemma också, men det är ju absolut extremt tråkigt när vi bara går och väntar på flytten. Tobias har varit så duktig med packningen i förra veckan, så det är inte jättemycket kvar. Det är kvar i köket och sedan sånt som behöver rensas i garderober osv.

Hoppas ni får en fin lördag!

Usch så nervös jag var i morse, och ännu mer när vi kom till Jönköping. Men, tentan är skriven och jag tror att jag har klarat den. Den var dock svår att bedöma eftersom det var flera frågor som kunde ha många svarsalternativ och dessutom uppkom det frågor på sådant som varit på föreläsningar. Rätt surt, eftersom de allra flesta som skriver omtenta inte går på nya föreläsningar. Men men. Nu är det bara att vänta max tre veckor innan resultatet kommer. Det är en hemsk väntan.

Efteråt åkte vi till 1klass för att köpa en ny bilbarnstol till Alfons. Skönt att äntligen ha det avklarat. Det skulle vi gjort för typ 2-3 månader sedan. Meja trivs inte i babyskyddet men som tur är har hon inte vuxit ur det än. Nu ska jag bara tvätta skyddet till Alfons gamla stol så ska Meja ärva den. Då kommer hon troligtvis bli gladare i bilen, när hon ser mer.
Sedan lämnade vi in Alfons på leklandet på IKEA och gick själva och handlade. Blev handlat lite saker till nya lägenheten. En hel del kan vi inte köpa än eftersom vi måste kunna mäta lite först, men det är sånt som jag fixar en dag när jag ändå är på skolan.

Tobias har varit och tatuerat in Mejas namn nu när vi kom hem och nu är han på fackmöte. Ikväll är jag trött så det enda jag ska sysselsätta mig med är att sitta i soffan!

Jag är nervös, jag är skitnervös!! Imorgon är det dags för omtenta i mikrobiologi. Jag är stressad, har saker kvar att läsa och massor att nöta. Men ett stressmoment är borta, allt är nu fixat med starten i höst och jag har fått reda på vart tentan skrivs imorgon. Då känner jag mig lite lugnare.

När Tobias vaknar låser jag in mig och pluggar resten av dagen. I natt lär det bli lite sömn, men Tobias lät mig sova en timme till i morse, det uppskattades oerhört!

Ha en fin dag!

Ibland lever jag nog i en blå himmel utan några moln. Framförallt när jag tar beslut såsom att börja plugga med två barn hemma och en make som konstant jobbar oregelbundna tider. Ikväll fick jag en insikt i hur det kan se ut i höst.

Båda barnen var trötta redan när Tobias åkte. Strax efter 18 fick Meja sin välling och somnade i vår säng, efter 30 min vaknar hon av ett gallskrik men somnar om när jag bär henne till sin säng. Alfons fick sin välling, borstade tänder och jag nattade honom. Efter det blev det ett jäkla springande mellan rummen för min del. Meja skrek, Alfons vägrade ligga i sängen och sova utan skulle bara envisas med att sitta med sina pärlor. Fram och tillbaka. Alfons blev till slut av med sin cd-spelare som han har för att lyssna på sagor med på kvällen. Efter en stund lugnade han sig och somnade. Meja skrek så fort jag lämnade rummet. Vägrade sova, vägrade ligga ner osv.
När Alfons somnat kunde jag ta upp Meja och gå med henne så hon somnade. Nu har det varit tyst i 40 minuter. Jag är slut. Jag skulle ägnat kvällen åt att plugga, men vart tog kvällen vägen?!

Jag måste ta tag i det här.

Idag är det tankar som inte funnits på länge, tankar som jag trodde att jag hade fokus nog att kunna hålla borta. Men, det positiva i det negativa är att det inte är lika ångestfyllt som det varit tidigare, så detta är nog bara en tillfällig svacka. Men jag hatar att behöva ha tankarna, de borde inte ens finnas några där. Men det blir bättre, senare när jag får lägga mina tankar på mikrobiologin och sedan annat.

 

I natt fick jag sova några fler timmar. Släckte lampan vid halv tolv och somnade nog inte jättelångt därefter. Meja vaknade dock av ett hysteriskt skrik runt 2-tiden så hon fick sova vidare hos mig. Orkade inte stå där inne och klappa henne på ryggen. Sedan vaknade hon vid 5, men var nöjd om hon fick sitta och leka med min mobil i sängen fram tills storebror vaknade en timme senare.

Meja sov riktigt dåligt igår kväll, grät och snyftade i sömnen och hysteriska skrik var 5:e minut i flera timmar. Då fick jag gå in och klappa på ryggen och även ta upp henne för att kramas emellanåt. Alfons var precis likadan vid den här åldern, då satt vi halva nätterna vid hans säng och höll handen. En jobbig period, men den går över. Meja kommer med större sannolikhet sova mer hos oss än vad Alfons gjorde eftersom sömnen blivit mycket viktigare när man har två barn.

Jag känner mig i alla fall mer utvilad idag, och ska försöka röja undan lite hemma medan Alfons är på dagis. När Tobias vaknar ska jag läsa och senare under eftermiddagen ska jag iväg och klippa mig. I natt jobbar Tobias sista natten och sedan är han ledig i nästan en vecka.

Ha en fin dag!

Serriöst, senast jag var såhär trött kan jag inte ens minnas. Jag orkar knappt röra mig! Försökte läsa förut, men blev avbruten av en skolassistent som ringde flera gånger. Nu har vi i alla fall fått avgiftsfritt dagis resten av terminen och det känns ju skönt. Dessutom får vi tillbaka 1190 kr en dag framöver eftersom vi inte skulle ha betalt för Juli. Sådana nyheter gillar jag!

Tobias är på möte, vet inte om han hinner hem något innan han börjar jobba kl 18, men jag hoppas det. Barnen är trötta så de lär ta tidig kväll idag igen och det känns skönt. Jag vet att det blir en tidig morgon imorgon, men förhoppningsvis kommer jag kunna sova bättre i natt.

Fy fan vad jag är trött! Jag la mig i god tid igår, strax efter 23, men kunde inte somna och somnade när Alfons hade kommit och lagt sig hos mig efter 01. En timme senare ska han ha tag i sin napp och lyckas ramla ur sängen i sömnen. Ingen skada, men han blev rädd så klart. Och så vaknade ju Meja och totalvägrar att somna om. Tog över henne till oss och där vred och vände hon, skulle sitta och sova, skulle ligga på mig och sova och höll på i 2-3 timmar innan hon somnade om och jag kunde somna. När hon håller på sådär vågar jag inte somna före henne ifall hon får för sig att börja krypa. I alla fall, mina två väckarklockor vaknade sedan 06 och detta har resulterat i att jag är ett vrak. Ett rejält vrak. Jag är så trött.

Mina planer för förmiddagen ändrade jag på mitt i natten och hoppas på att kunna få någon timmes sömn innan det är dags att hämta Alfons. När Tobias vaknar måste jag plugga eftersom han har ett möte klockan 16 och börjar jobba kl 18 så blir jag ensam över middag och läggning med barnen.

Jo, jag loggade in på skolan och skulle registrera mig på kurserna. Big surprise när det fortfarande inte stämmer. Med andra ord måste jag maila runt igen idag. *suck*

Tobias har börjat jobba och jag fick ett sms om att arbetstiden kommer gå ner i höst igen. Jag blir less. Men jag hoppas att han nu när han är engagerad i facket inte kommer gå med på att byta avdelning hur som helst. Han förlorar ju extremt mycket på det, eller vi rättare sagt. Jag kommer ju iofs få ut lite mer pengar mot slutet av hösten, men jag blir stressad av att jag inte kan göra mer!
Förhoppningsvis kan jag skriva in mig på resursen och därigenom hoppa in extra på lite ställen under hösten och vintern. Det är ju några tusenlappar extra i alla fall.

Jag önskar verkligen att jag vore klar med utbildningen nu!

Efter den här tentan kommer jag vara utmattad i en månad, lagom tills det är dags att börja läsa på halvfart igen. Jag fattar inte hur detta med immunförsvaret kan vara så komplicerat, och ännu mer komplicerat blir det ju eftersom jag inte har mer föreläsningsmaterial än åhörarkopior. Jag fattar inget, celler hit och celler dit och så vill kursansvarig att vi ska kunna saker som inte ens finns med i boken. Vart är det tänkt att jag ska hitta det då? Wikipedia? Som inte ens är en godkänd källa....

Jag ser fram emot torsdag eftermiddag när detta är över, tentan är skriven och jag får andas lite innan det är dags för nästa kurs. Jag är så less på mikrobiologi så klarar jag tentan så överväger jag att skänka bort boken tills bästa möjliga person så jag slipper se den mer. Det är ju iofs inte konstigt att jag är less på det eftersom jag läst det till och från i snart ett år. Först nu de senaste tre veckorna som jag råpluggat dock.

Barnen har lessnat på att jag läser. Alfons vill vara med mig i sovrummet, men tyvärr så stör han ju mer än är till nytta. Och detta är min sista chans att läsa heldag. Ikväll börjar Tobias jobba tre tolvtimmarspass, men som tur är är det nattetid. Hade varit extremt kämpigt för mig att få ihop det i veckan om han jobbade 12 timmar dagtid. Någon där uppe kanske vill mig väl, att jag ska klara tentan?

Håll en tumme för mig på torsdag mellan 9-11 är du snäll.

Älskade lilla groda, du växer så fort! Redan nio månader, en stark personlighet och en gosig unge. Du kryper i full fart och älskar att vara inne på storebrors rum och leka. Min lilla plutta, väx inte upp för fort!

Alfons måste sluta med napp, och jag betvivlar att det kommer gå lika lätt som med blöjan. Men han måste, jag blir tokig på den där förbaskade nappen. Den sitter i munnen hela jävla dagarna och skulle han tappa den någonstans (vilket händer ofta) så är det ett fjärde världskrig som utbryter.
Vi har försökt med det mesta, ta napparna ifrån honom, slänga nappar, lämna bort nappar, men inget funkar. Han tar Mejas nappar istället och gömmer dom.
Vad ska vi göra?! Någon som har ett tips?!

Jag tror verkligen att alla skolor hatar mig. De vill inte att jag ska utbilda mig. Jag väntar bara på att det ska dyka upp strul med Hälsohögskolan nu innan min start.
Jag hade strul med inte inrapporterade poäng från Lärarhögskolan, de poängen har jag fortfarande inte fått trots att jag vet att jag klarade kursen. Därför måste jag akta mig väldigt nu när jag läser och inte ligga back med för många poäng eftersom CSN då drar in mitt studielån.
Med lärcenter hade jag strul vid varje kursavslut eftersom de segade att rapportera in poängen, där fick jag också strul med CSN.
Nu när jag skulle gå hem på mammaledigheten med Meja så strulade HJ och jag höll inte på att få läsa klart min sista kurs, än mindre få några pengar från CSN. Och nu, fick jag ett mail från IT på HJ om att mitt datorkonto ska avslutas eftersom mina studier är AVSLUTADE! WHAT?! Jag misstänker därför att jag inte är med på någon kurs i höst och det kommer bli strul. Jag har svårt att koncentrera mig på min läsning inför tentan eftersom jag sitter och väntar på ett mail från studievägledaren på skolan. Det mailet kan lika gärna komma om en timme, eller om en vecka. Vem vet.

Idag har jag låst in mig i sovrummet för att beta av mycket av mikrobiologin. Barn och man har fått strikta order om att endast störa mig om det gäller något allvarligt eller om de lämnar lägenheten så jag vet vart de är. Nyss tog de en promenad till lekparken.
Jag ser fram emot att skriva tentan, jag hoppas verkligen att jag känner mig säkrare denna gång när den är gjord. Förra gången visste jag direkt att jag hade kuggat, men denna gång hoppas jag på mycket bättre resultat. Vore onekligen skönt att lämna den kursen bakom sig och gå vidare med roligare kurser.
Snart bara en månad kvar tills jag är student igen. Tiden har gått för fort, men samtidigt så ska det bli skönt att få något mer att göra än att bara vara hemma. Jag vet att jag periodvis kommer känna mig oerhört stressad, men samtidigt så kommer jag närmare målet för varje kurs som är avslutad. Jag ser fram emot den dagen jag kan titulera mig som sjuksköterska och få jobba!

Förresten, är ni fler som har problem med bloggen? Robert upplyste mig igår om att mina inlägg uppdateras dåligt, och att det någon dag kan ramla in en veckas gamla inlägg. Det är ju lite tråkigt.

Jo! Igår hade jag sista besöket hos psykologen och det kändes så bra. Jag känner mig helt klart helt färdig med den terapin och som avslut fick jag göra ett depressionstest igen. Förra gången fick jag resultat 41 vilket står för svår depression. Igår fick jag resultaten 4!!! Alltså en overklig skillnad på bara några månader. Men jag vet vad det beror på, att jag pratat och ältat med mina vänner och min man. Framförallt Robert har varit ett oerhört stort stöd genom detta och jag är evigt tacksam!!

Idag känner jag mig oerhört stressad. Om en timme har jag tid hos psykologen och jag vet inte om det är det som gör mig stressad eller det faktum att jag har tentan om 9 dagar och massor kvar att läsa. Jag måste bli mer effektiv.
Jag får dåligt samvete när jag inte hinner med att umgås med barn och make, men det kommer ju bli bättre.

Meja kryper som bara den nu, nu gäller det att hålla undan storebrors saker.

Ikväll tar jag ledigt från allt i ett par timmar och åker till Herrljunga för att träffa min bästa vän.

Det är dags att bryta. Jag har plockat bort de som har en koppling till Rixman-släkten på facebook. Ett litet steg i rätt riktning. Imorgon eftermiddag har jag tid hos psykologen, ett besök som jag trodde skulle bli mitt sista, men jag tror att jag ska ta upp allt det här med pappa och få hjälp med det avslutet. För ett avslut måste jag ordna, annars kommer jag bli tokig. För jag vet att så småningom kommer telefonen ringa och då är det pappa.

Som ni vet sedan tidigare så har min pappa och hans nya fru skaffat barn, något som jag fick veta i våras, alltså mycket senare än andra i släkten och familjen. Jag hade dock fått reda på det bakom ryggen på pappa genom min syster redan i vintras och gick bra länge och bara väntade på att pappa själv skulle säga något. Han använda undanflykter till att inte jag hade fått veta.

Men iaf, för ca en månad sedan gjorde jag ett spontanbesök hos pappa när jag var i Herrljunga. Då var det ca en vecka kvar till beräknad förlossning och jag sa till pappa att han kunde höra av sig när bebisen var född. Jag hade då börjat acceptera det faktum att jag skulle få ett halvsyskon och kände att jag skulle försöka engagera mig. Tiden gick och gick och i förra veckan skrev jag till min syster på FB och frågade hur det hade gått, om det hade kommit någon bebis. Visst jo, bebis hade kommit i början av förra veckan. Men min pappa har fortfarande inte ringt till mig och berättat. Alla andra vet antagligen om det igen, och jag fick reda på det genom att jag frågade. Hur ska de tro att det bara ska vara jag som hör av mig? Angående mina egna barn, då är det jag som ska höra av mig och berätta saker och ting. Han ringer någon gång per år och frågar hur det är. Men han glömmer barnens födelsedagar och hans fru är aldrig delaktig i något som har med mig att göra. Hon har inte varit med på någon utav barnens dop och inte heller min student, mitt bröllop osv. Varför ska jag straffas? När hon glatt följer med pappa till sina ANDRA före detta fruar?!

Jag har lessnat totalt nu och känner mer och mer att jag vill bryta helt med Rixman delen av min familj. Men hur gör man? Hur konfronterar man sin förälder och sina syskon och berättar hur jävla besviken man är?

Igår kom vi hem till lägenheten i Falköping. Mitt humör sjönk omedelbart. Jag trivs inte här. Jag tycker inte om lägenheten och vill bara härifrån. Jag trivs inte lika bra i Falköping längre heller, och jag vet precis vad det beror på. Det beror på alla minnen. Alla jävla förbaskade minnen som jag inte bett om att få, men som ändå hänger sig kvar. Men det funkar inte att lämna Falköping bakom sig och fly härifrån. Men visst, det lockar oerhört att bygga det där huset på Tjörn, där jag känner mig lugn. Men hur självisk får man vara egentligen?

Om en vecka är vi tillbaka i vardagen, det känns både skönt och lite skrämmande. Jag kommer ju ha samma vardag som nu, enda skillnaden är att pojkarna inte är hemma. Det hade känts lite lättare om jag visste att jag hade något att återgå till. Men, det är bara 7 veckor kvar på min mammaledighet då, och det gäller väl att försöka få ordning på flytten och allt. Vi hoppas att vi kan flytta om 3-4 veckor, men vi vet inte än.

En sak i taget dock, det första är att klara mikrobiologitentan nästa torsdag. Läskigt med tenta, det är nästan ett år sedan sist.

Vi åkte till Tjörn i fredags och har snart varit här i en vecka. Tiden går fort, väldigt fort.
Det har hänt en del, men vi har också njutit av semestern.
I tisdags kom svärfar med fru hit och har stannat tills idag. Meja har börjat krypa, det går inte snabbt men hon tar sig dit hon vill. Vi har köpt en tvättmaskin till nya lägenheten. 3 år gammal, knappt använd med inbyggd torktumlare. 1000:-, ett fynd med andra ord.

Alfons och Meja njuter av att vara ute mycket. Imorgon ska vi åka till Liseberg. På söndag återvänder vi hem till Falköping och det känns sådär. Livet är mycket lättare här nere, men vi måste hem och börja packa inför flytten. Förhoppningsvis är det bara en månad kvar tills vi bor i den nya lägenheten. Jag måste plugga mikrobiologi också, om 2 veckor är det tentadags.

Jag har börjat sätta upp lite mål, eller ja, det är väl egentligen något som jag haft sedan tidigare men i alla fall.

Ett utav de första målen som finns i framtiden är att klara mikrobiologitentan innan jag återgår som heltidsstudent.
Vidare så är ett mål att inte få några omtentor, dvs att läsa ordentligt i god tid!
Nästkommande mål är att ta examen, hitta ett jobb och sedan läsa en speciallistutbildning.

Angående att läsa speciallistutbildning så finns mina tre alternativ kvar, intensivvård, barnmorska eller barnsjuksköterska. Eftersom jag jobbat på IVA som undersköterska så vet jag på ett ungefär vad det innebär, men jag har ju inte sett sjuksköterskans arbete på samma sätt som jag kan behöva reflektera nu. Jag tror att jag ska försöka ordna ett studiebesök inom alla tre yrkesgrupper innan jag bestämmer mig för vad jag vill läsa för inriktning. IVA är ju hysteriskt roligt, men det är det ju också att jobba med gravid och barn.
Jag vet att i alla fall IVA tar emot sköterskor på studiebesök en eller två arbetsdagar, så det borde inte vara några problem.

Ni kanske tycker att det är konstigt att jag redan reflekterar över speciellistutbildning i den här utsträckningen, men det är mitt stora mål. Även om jag vet att jag inte ens kommer kunna söka någon utbildning förrän om åtminstonde 3-4 år. Men ett mål är det.

Jag fick ett rejält uppvaknande idag. Tobias som skulle väckt mig 7.30, väckte mig 9.30! Jag vaknade fly förbannad. Detta på grund av att jag hade tid hos läkaren på vårdcentralen klockan 09.00, med tid på lab innan. Min tid var missad, och jag sa till honom 5 (!!!!!) gånger igår kväll att jag hade tid hos läkaren IDAG klockan 09. Hans svar, oj jag glömde. Mmmm... visst!
Jag borde gjort som jag tänkte igår kväll, ställt klockan. Men han brukar alltid väcka mig annars, det brukar inte vara några problem. Eller visst har det hänt att han missat tider osv som jag har haft, men oftast har det inte varit en morgontid.
Jag är måttligt irriterad eftersom jag vet att jag nu kommer få en räkning ifrån vårdcentralen och åker på att betala ändå. Sen hade jag velat ta mina prover för att kolla så att CRP hade gått ner. Sen hade jag även planerat att prata med läkaren om mina sömnproblem.
Ja, irriterad är nog bara förnamnet.

Ibland blir jag så trött, för det känns ofta som om mina saker inte är lika viktiga som hans. Som att jag har tenta till exempel. Han går runt som ett ösregn för att jag måste läsa. Jo, men hade jag fått tid för tre månader sedan har jag också kunnat ha semester nu. Jag vet ju att jag måste fixa den nu den 26e, eftersom jag inte kommer ha tid att läsa sen när han börjar jobba igen. Jag undrar i mitt stilla sinne hur mina två kurser kommer gå i höst... Han ska jobba, Meja har inte dagis förrän i januari och jag läser. Kul!

Nu diskar jag i alla fall samtidigt som jag läser om vårdhygieniska rutiner i samband med multiresistenta bakterier. Intressant. Inte det minsta.

Har fått en del läst idag, det känns skönt. Nu har jag nyss lagt ner, Tobias har åkt för att köpa en Ben and Jerrys till mig. Jag ska hoppa in i duschen sen ska jag se Livet på BB innan vi spelar Mario Cart.

Imorgon är det tjejkväll med Malin! :D

Har inte hänt så mycket, så det finns inte så mycket att skriva. Tycker det är roligare att läsa andras bloggar istället för att skriva en egen nu för tiden.
Kalasen har gått bra i alla fall och det är lite skönt att det är över. Lite tråkigt är att vi hade beräknat på tok för mycket mat så det och det kom mindre folk än beräknat så bra mycket potatissallad fick slängas eftersom den blev dålig. Men men.

Igår var vi i Karlsborg hela dagen och hälsade på Jenny, Daniel och barnen. Trevligt. När vi åkte hem sent på eftermiddagen somnade Alfons i bilen så det var tur att vi var hos Malin och Fredrik ett par timmar på kvällen så Alfons somnade i alla fall före midnatt.

Idag ska jag ägna mig åt mikrobiologin, Tobias och barnen ska åka till stugan. Imorgon ska pojkarna till Göteborg på fotboll och jag och Meja ska ha tjejkväll tillsammans med Malin. På fredag är det dags att packa, lördag åker vi till Tjörn och stannar i en vecka.