Inte förvånad egentligen
Som ni vet sedan tidigare så har min pappa och hans nya fru skaffat barn, något som jag fick veta i våras, alltså mycket senare än andra i släkten och familjen. Jag hade dock fått reda på det bakom ryggen på pappa genom min syster redan i vintras och gick bra länge och bara väntade på att pappa själv skulle säga något. Han använda undanflykter till att inte jag hade fått veta.
Men iaf, för ca en månad sedan gjorde jag ett spontanbesök hos pappa när jag var i Herrljunga. Då var det ca en vecka kvar till beräknad förlossning och jag sa till pappa att han kunde höra av sig när bebisen var född. Jag hade då börjat acceptera det faktum att jag skulle få ett halvsyskon och kände att jag skulle försöka engagera mig. Tiden gick och gick och i förra veckan skrev jag till min syster på FB och frågade hur det hade gått, om det hade kommit någon bebis. Visst jo, bebis hade kommit i början av förra veckan. Men min pappa har fortfarande inte ringt till mig och berättat. Alla andra vet antagligen om det igen, och jag fick reda på det genom att jag frågade. Hur ska de tro att det bara ska vara jag som hör av mig? Angående mina egna barn, då är det jag som ska höra av mig och berätta saker och ting. Han ringer någon gång per år och frågar hur det är. Men han glömmer barnens födelsedagar och hans fru är aldrig delaktig i något som har med mig att göra. Hon har inte varit med på någon utav barnens dop och inte heller min student, mitt bröllop osv. Varför ska jag straffas? När hon glatt följer med pappa till sina ANDRA före detta fruar?!
Jag har lessnat totalt nu och känner mer och mer att jag vill bryta helt med Rixman delen av min familj. Men hur gör man? Hur konfronterar man sin förälder och sina syskon och berättar hur jävla besviken man är?
Men iaf, för ca en månad sedan gjorde jag ett spontanbesök hos pappa när jag var i Herrljunga. Då var det ca en vecka kvar till beräknad förlossning och jag sa till pappa att han kunde höra av sig när bebisen var född. Jag hade då börjat acceptera det faktum att jag skulle få ett halvsyskon och kände att jag skulle försöka engagera mig. Tiden gick och gick och i förra veckan skrev jag till min syster på FB och frågade hur det hade gått, om det hade kommit någon bebis. Visst jo, bebis hade kommit i början av förra veckan. Men min pappa har fortfarande inte ringt till mig och berättat. Alla andra vet antagligen om det igen, och jag fick reda på det genom att jag frågade. Hur ska de tro att det bara ska vara jag som hör av mig? Angående mina egna barn, då är det jag som ska höra av mig och berätta saker och ting. Han ringer någon gång per år och frågar hur det är. Men han glömmer barnens födelsedagar och hans fru är aldrig delaktig i något som har med mig att göra. Hon har inte varit med på någon utav barnens dop och inte heller min student, mitt bröllop osv. Varför ska jag straffas? När hon glatt följer med pappa till sina ANDRA före detta fruar?!
Jag har lessnat totalt nu och känner mer och mer att jag vill bryta helt med Rixman delen av min familj. Men hur gör man? Hur konfronterar man sin förälder och sina syskon och berättar hur jävla besviken man är?
Kommentarer
Postat av: Evelina
Usch vad trist :-(... Man tycker ju att ens föräldrar borde vara mognare än sådär, men jag vet ju hur det känns eftersom min mamma är som en tonåring och tror att allt kretsar kring henne. Vad ska man göra? Jag orkar faktiskt inte bry mig om henne och brukar se det som att det är hon som förlorar på det, men visst känns det i hjärtat att ens egna mamma inte bryr sig! Så ska mina barn ALDRIG behöva känna!
Kramar till dig!
Trackback
