a new era, a new beginning

Jag började gå hos min psykolog i torsdags och fick reda på att ångestattackerna och paniken beror på några tvångstankar som jag har burit med mig i snart ett år. Tankarna jag har handlar inte om några saker jag måste göra, eller rädsla för baciller eller så, utan det är mer en rädsla och oro. Vad det handlar om delger jag bara ytterst få personen och nu är det fyra personer som vet. Min make, mina två närmaste vänner och min psykolog.

Vissa dagar är bra och tvångstankarna är borta, men jag är alltid på spänn och förberedd på att de kommer tillbaka. I förrgår hade jag en riktigt jobbig dag när tankarna bara malde och malde i mitt huvud. Igår hade det lättat lite, och idag är det än så länge bra. Det är fruktansvärt jobbigt att ha tvångstankar men och jag kan känna att det finns en viss skam i att erkänna det.

De dagar jag umgås med någon, Tobias är ledig eller en bra dag över lag, så kan jag hålla det borta. De dagar är underbara. Jag vet att det bara är tvångstankar och att min hjärna spelar mig ett spratt, och jag kämpar med att intala mig själv detta varje gång. Jag hoppas att jag kommer få hjälp av min psykolog att få bort dessa tvångstankar och kunna leva ett lyckligt liv igen.

Men det är skönt att börja släppa på spärren, och kunna berätta om det. Det var ett stort steg att berätta för maken.