Man kan ju bli tokig för mindre!
Symaskinen krånglar, tråden går av hela tiden. Hemmet ser ut som fan rent ut sagt och Meja bara gnäller. Hon är bara nöjd om hon får sitta i mitt knä eller klättra på mig. Jag fattar inte varför våra barn ska vara sådana? Alfons var precis likadan, skulle sitta i knät hela tiden. Och jag får panik, panik på lägenheten och panik över att inte kunna göra nåt. Tiden springer ifrån mig och jag ligger redan en vecka back med plugget. Kul!
Kommentarer
Postat av: m a j a n
Ja, helt galet är det! Hon skulle börja i januari va?
Jag ska vara hemma till mars tror ja. Då hinner jag kanske hitta något annat att göra efter mammaledigheten ;)
Trackback
