a new era, a new beginning

Den här låten sitter jag och lyssnar på repeat just nu, högt i hörlurar. Båda barnen sover så jag passar på. Men jag blir lite ledsen när jag lyssnar på den. Även om jag älskar mitt liv som är nu, mina barn och min man så längtar jag tillbaka till tiden jag hade i mitt etta. Jag hade blivit fri från ett långt och inte helt smärtfritt förhållande, självförtroendet var i botten efter att ha fått höra i nästan tre år att jag inte var värd något och efter att ha blivit lämnad genom en otrohet, utkastad på gatan. Jag trodde aldrig att jag skulle läka, men min nya lägenhet byggde upp mig.
Jag har alltid älskat mörker och natten när allt annat är stilla, det är då jag vill sitta i lugnet och pyssla med mitt samtidigt som jag lyssnar på hög musik i hörlurar. Detta ägnade jag mig åt i ett år. Under sommaren satt jag på balkongen och kjedjerökte i mörket med musik i öronen. I fåtöljen satt jag och grät på nätterna med musik i öronen. I sängen låg jag på mage framför datorn på msn, pluggade och lyssnade på musik nätterna igenom. Vissa nätter jobbade jag och då satt jag där i mörkret och njöt av att bara vara.

Jag älskade mitt liv även om jag mådde så jävla dåligt. Jag älskade att må dåligt och bara få läka. Den här låten är en typisk låt som jag lyssnade på nätterna igenom för sju år sedan.
Jag saknar att kunna stänga en dörr om mig och bara vara jag. Att ibland inte behöva vara mamma eller fru. Bara Malin. Bara jag. Och jag kan bara vara jag med mig själv.